HEMMA PÅ GÅRDEN FORTSÄTTNING..(del 6)

Folket på Dominicus gård hade alltid fullt upp. Lilla mannen sprang runt, runt, med sina kartrullar som spretade åt alla håll och kanter och det var rena rama undret att han inte tappade bort dom. Det var inte bara kartrullarna som spretade utan också håret stod åt alla håll som på en tankspridd professor. På den stora gården hade den lilla mannen bråda tider med att komma ihåg vart allt låg så han sågs springa än hit och än dit.
 
 
Lilla kvinnan var ute och fotograferade som vanligt i lillskogens utkant där det oftast är liksom ett himmelsk ljus..hon kände att någon tittade på henne, tankfullt..som om någon förstått att på den här gården behövdes en hjälpande hand. Det var inte den lilla mannen som stod där..utan någon som mer liknade ett väsen.
Den väsenliknande..kom med sin släde..ställde en vit lykta med tända ljus i skogskanten, bara för att fåglarna och ekorrarna skulle kunna värma sig när dom letade efter nötter. Fåglarna blev så ystra av glädje över detta faktum att dom nästan flygkrockade med varandra!
 
 
Det hade ryktats i skogen om att paret på gården var stora djurvänner! Dom hade blivit så känsliga på äldre dagar att dom inte ens kunde ta död på en fluga och när dom skulle fiska kunde dom knappt sätta mask på kroken.
 
 
Eftersom han den mystiska, själv tyckte mycket om djur och dessutom ville hålla sig vän med gårdens folk, beslutade han sig för att gör en insats för rådjuren som strövade runt gården. Dom hade visserligen fått mat men foderbordet såg ju ut som en fågelskrämma och behövde verkligen iordningställas med färskt granris på taket.
 
 
Se, så här fint blev det!!
 
 
Foderbordet ligger vid en vacker björkdunge som är Nötskrikornas tillhåll. Så fort någon närmar sig dungen skriker fåglarna på sitt ödesmättade och karaktäristiska sätt. Men hör och häpna..inte skrek dom när han kom åkande över snödrivorna med sin släde!
 
 
Varför? Var han inte en riktig människa..eller hade han varit där förut så att fåglarna kände igen honom?? 
 
 
 
 
När den lilla kvinnan tittade ut genom sovrumsfönstret kunde hon se någon som hade tänt facklor och en eld i lillskogens utkant!
 
Mysteriet tätnar..fortsättning följer!
 
 
Kram G♥
5 kommentarer
Comsi Comsa



Alltså här omslöts jag av äventyrets värld. Jag fastnade rejält i både bilder och text.

Kram på dig ❤

Svar: Bra, då är målet uppfyllt, hihi!Ha en bra dag i ett vintrigt Stockholm❣
KreAtiVa GHUGGE

Karin Eklund

...jag börjar snart att tro på tomten :) Han är ju ett väsen av något slag har jag fått veta.
Ljuvliga trakt, vackra bilder, stämningsfullt i kubik och och och....
<3 -tack! Väntar på fortsättningen, förstås.

Svar: Hihi, tror att den väsenliknande.. gillar din underbara kommentar.Fortsättning följer..lite då och då fram till jul❣
Ha det!
Kram
KreAtiVa GHUGGE

ToveOlberg

Å så spännande vackert, sinnrikt och äventyrlig sanning; bilderna omhuldar texten! Lycklig den som läsa får ..
Stora kramen i väsenton ..

Svar: Tack Tove! Dina ord värmer❣Kram
KreAtiVa GHUGGE

Ditte

Jag läser och läser och känner att jag het är med i handlingen och inte nog med det jag känner mig även fysiskt närvarande.
Underbara bilder! Jag njuter av dem och din fina text. Tusen tack!
kram!

Svar: Tack Ditte❣ Dina ord värmer och uppmuntrar🙏Varma kramar
KreAtiVa GHUGGE

Anette

Spänningen stiger.
Varför inte skriva en bok illustrerad av dina vackra bilder?

Svar: Eller hur?Fortsättning följer lite då och då fram till jul..!
Tack för att du tittat in.
Bok? Man skall aldrig säga aldrig!
Kanske en liten privat upplaga iaf. Made by myself.
KreAtiVa GHUGGE