ÅTER TILL KAVELDUNIEN - TREVLIG HELG!

Vinden tar oss med svepande rörelser åter till Kaveldunien, ni vet landet som ligger söder om Skogstjärn. Återseendet är kärt för kaveldunierna är mycket rakryggade, vackra och vänliga varelser. Men säg den lycka som varar för evigt..
Något märkligt, rent av rysligt är i görningen!! Marken skakar och skogtjärnens mörka vatten liksom darrar av förskräckelse. Stora fötter kommer närmare och jättestora händer drar och sliter i kavelduniernas kroppar.
Här skall fällas så många som möjligt för att komma åt den näringsrika märgen som finns längst in i kavelduniernas kroppar och deras päls skall användas till att tända eld med, ropar Dom Stora Konstiga.

Dom Stora Konstiga har ett lustigt språk och burdust sätt men värst av allt är att dom uppför sig som om hela planeten jorden är deras. När dom fällt en massa kaveldunier börjar dom att äta av märgen...men det går inte många sekunder förrän dom mår alldeles rysligt illa. Deras tjocka magar bullrar och står i och en som kallas för Folke ropar i sitt anletes svett VAD ÄR DET SOM HÄNDER OCH SKER? Sen ramlar alla dom Stora Konstiga, livlösa till marken.

 


Kaveldunierna skyndar sig fram och lägger sina varma pälsar på dom livlösa! Men..men..stakar sig Kavle, den äldsta av Kaveldunierna; "Deett är innte våra som blivit bitna av Folke och dom andra Konstiga utan dom har misstagit sig och bitit Svärdsliljorna istället"

 Här är den största av kaveldunierna som heter Kavle som ni kan se bär han på en sköld!

 

Svärdsliljans största vapen är dels svärdet men också ett gift som kan döda! Det händer ibland att Svärdsliljor blandar sig med kaveldunier och dom är otroligt lika och lätta att blanda ihop och det är precis vad som skett här.

Snäll som Kavle är skyndar han sig att rädda Folke och hans kumpaner. Hur han gjorde detta skall jag låta vara osagt men dom vaknade till liv och lovade att aldrig mera störa kaveldunierna.

                                        
                                                                                 
 

Nu står kaveldunierna rakryggade och stolta invid den vackra mörka outgrundliga skogstjärn som sakta och stilla hörs nynna på en magisk vaggsång. Solen sänker sig sakta över tjärn och skog. Kavle tänker tacksamt på att livet är bra vackert ändå.

 

 

                                                           Kram från Ghugge den skyldige♥

 

 

 Ps. Om någon misstänker att allt är "hittepå" så kan ni kolla fakta om kaveldun på internet och ni kommer finna att en liten del är rena rama sanningen, he, he! 

 
7 kommentarer

TOFSVIPOR

7 kommentarer

HEJ ONSDAG!

Hej på er!
Vill tacka så mycket för alla fina uppmuntrande kommentarer, dom värmer..!
Det har blåst en hel del här och som vanligt om vårarna hittar vi alltid
något nedblåst fågelbo. Vi slutar aldrig att förundras över hur
fantastiska bobyggare fåglarna är! Har försök få dom att
återanvända boet men har ej lyckas med detta
så det får istället ingå i mina fotoattiraljer.
 
Gulsparven satt så fint i solen när jag kom förbi, så söt den är och en kråka kan vara vacker på sitt sätt, eller hur!
 
 
 
Kram♥
5 kommentarer